Hoppa till: navigering, sök

2017-07-31 Sömlingshågna


Version från den 18 februari 2018 kl. 13.47 av Tommy (Diskussion | bidrag)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)

Vädret är alltid en svårbedömd faktor när man är i fjällen. Idag spåddes det regn på morgonen och därefter uppklarnande mitt på dagen. Jag och min pappa chansade på att ge oss iväg på långturen mot Sömlingshågna, men när vi startade i Storfjäten var det fortfarande mulet och blött.

 

 

Lyckligtvis började dock solen titta fram ungefär samtidigt som vi kunde skymta Sömlingshågna i norr.

 

 

Detta är ett ovanligt brant fjäll för att vara i Sveriges sydliga fjälltrakter. Toppen är längst till höger sett från det här hållet.

 

Molnen kom och gick, men ibland badade fjället i solljus, och då var jag förstås tvungen att ta en bild till.

 

Här börjar vi närma oss. Vid fjället finns en liten sjö som heter Hågntjärn, och där ligger även en obemannad raststuga. Vi bestämde oss för att gå längs med fjällsidan och sedan upp från den vänstra sidan, där det är något mindre brant.

 

Efter ca 8,5 kilometers vandring var vi framme vid stugorna.

 

Härifrån fortsätter ett par olika leder mot Lofsdalen, men dit skulle vi inte. Notera solcellspanelen vid det högra huset.

 

Vi passerade Hågntjärn...

 

...och när vi hade gått förbi nästan hela fjället började vi arbeta oss uppför. Eftersom vi dock hade varit lite för snabba med att vika av från stigen blev det ändå en ganska brant sluttning vi hamnade i. När jag precis hade kommit igenom snårskogen högre jag ett konstigt väsande ljud bredvid mig, och där låg minsann en huggorm! Det blev aldrig någon bild på ormen eftersom jag inte ville släppa den med blicken förrän jag var på behörigt avstånd. Detta var något att ha i åtanke, för att bli ormbiten när man är en mil från närmaste väg är ju ingen höjdare...

 

Vi kämpade oss uppåt...

 

...mot krönet där den värsta branten tar slut.

 

Bakåt var det trevlig utsikt mot Søln....

 

...och tittade man nedåt såg det ut så här.

 

Där nere ligger Hågntjärn. Stundtals var det nästan en blandning av klättring och vandring. Ganska häftigt att uppleva sådan här högfjällsliknande natur på ett vanligt, okänt fjäll som inte ens är 1200 meter högt.

 

Äntligen uppe på bergskammen!

 

Samtidigt hade några regnskurar dykt upp i fjärran.

 

Det låga fjället här är Fjätervålen, och nedanför ligger stugområdet där vi hyr stuga denna vecka. Längre bort syns Städjan, där vi var uppe för länge sedan, innan jag började fota med digitalkamera.