Skillnad mellan versioner av "2012-08-01 Västra Bunnerstöten"

Versionen från 10 februari 2020 kl. 20.55

Dags för det här årets längsta fjälltur, och målet var Västra Bunnerstötens topp på 1545 meter över havet. Först tog vi oss till Storulvåns fjällstation, där cyklarna lastades och vi började trampa.

Första etappen var på cykel från Storulvån till samebyn Tjallingen, vilket är ungefär 7 kilometer. I början är det stigar från fjällstationen, men sedan korsar man Handölan och kan fortsätta på grusväg. Eftersom det passerade en regnskur medan vi cyklade, packade jag inte upp kameran förrän vi var i Tjallingen.

Lunch intogs och cyklarna låstes, varpå vi gav oss upp på fjällheden. Här har vi fjället vi skulle till.

I detta parti var det ganska brant att ta sig upp.

Det här fjället ligger i Norge och heter Fongen.

Här har vi kommit upp på sidan av bergskammen som leder mot fjällets topp. Vi fortsatte till vänster om snöfläcken...

...och upp på kammen.

Så här ser det ut bakåt...

...och framåt.

Detta horn påträffades bland stenarna.

Nu syns toppen, eller snarare topparna. Om jag har förstått rätt har fjället två toppar, som båda är 1545 möh. Till den första toppen är det inte långt kvar, men den andra, som syns till vänster i bild, är lite längre bort.

Här har vi tagit oss till den första toppen...

...men självklart ville vi till den andra också.

Ytterligare en snöfläck behövde korsas.

Sådär, uppe på andra toppen!

När vi tittade ned på norrsidan såg vi den här sjön, Västra Bunnertjärnen, som verkligen ser kall ut.

Stora isflak som flyter runt, det hade jag inte väntat mig att se.

Vi drabbades av en mindre regnskur igen, men efteråt fick vi se en trevlig regnbåge!

Tyvärr fick jag inte riktigt in hela bågen på samma bild...

...men det löste jag genom att skapa en panoramabild.

Här ser man Östra Bunnerstöten.

Någonstans där borta ligger Vålådalen.

Härjångsstöten har vi här.

Söderut ser man ända till Ånnfjället.

Helags måste också få vara med på bild.

Detsamma gäller Sylarna.

Så här ser det ut åt det håll vi kom från.

Där borta är fjällen som ligger längs med vägen till Storulvån.

Storsnasen, som kanske också får påhälsning senare i veckan.

Man ser inte hela Ånnsjön härifrån. När jag fotade från båten var den här toppen troligen skymd.

Det var ganska kallt på toppen, och när vi stärkt oss med fika började vi gå tillbaka för att hålla värmen.

Här ska man se upp för att gå för nära snökanten.

Vi såg inga andra spår än våra egna, vilket tyder på att fjället inte besöks jätteofta.

Återblick mot den bortre toppen.

När vi hade lagt båda topparna bakom oss tog jag en bild på dem igen.

Ditåt ska vi!

Återblick igen.

Utsikt norrut.

Nu syns Ånnsjöns södra strand bättre.

Detta kanske är Skäckerfjällen, men jag är inte helt säker.

Där nere i Tjallingen står våra cyklar och väntar.

Med tiden blev det fint solljus på Helags...

...men Storsylen låg i skugga.

Dags att ta sig nedför det branta, steniga partiet.

Här är den värsta branten avklarad.

I närheten ligger fjället Laptentjakke. Till höger i bild syns en regnskur, som lyckligtvis passerade vid sidan om oss.

Västra Bunnerstöten igen.

Vi hoppade på stenar över den här lilla fjällbäcken.

Helags i bakgrunden, nästan som ett vykortsmotiv.

Sylarna började svepas in i små moln.

Vi fortsatte ned i snårskogen, där cyklarna som sagt väntade.

Här har vi porten till Tjallingens centrum.

Efter lite fika trampade vi tillbaka till Storulvån, och även denna gång var kameran nedpackad under cyklingen.

Kvällen nalkades när vi lämnade Storulvån för att ta oss tillbaka till stugan.