Skillnad mellan versioner av "2018-07-31 Städjan och Burusjön"

Versionen från 29 mars 2019 kl. 23.40

Ny dag med fint väder, och nu var det dags att hälsa på ett fjäll där jag inte varit på 13 år, nämligen Städjan. Förra gången stånkade jag ganska rejält på vägen upp, men nu märktes det att man har fått lite längre ben under dessa år... När man kommer vandrande får man nästan direkt en trevlig vy mot detta ganska branta fjäll.

Jag och min pappa var otåliga och vek av från leden, vilket gjorde att vi fick en brantare stigning än vi hade fått annars. Lite svettig blev man...

...men snart kunde vi säga god dag till Städjans topp.

Där nere ligger den avlånga Burusjön...

...med en sandstrand som skulle utforskas senare samma dag. Från fjälltoppen kunde vi se folk bada i sjön, och man vill ju inte vara sämre själv...

Långt i fjärran åt väster ligger Sølen. Kanske får den också besök innan veckan är slut!

På Gränjåsvallen har man sparat snö i två stora högar.

Här ser vi österut. Närmast är Fjätervålen, längre bort till höger Stor-Uckuvålen och nära bildens mitt ligger Sömlingshågna.

En närbild på det sistnämnda fjället. Här ser man rakt mot branten där jag och min pappa tog oss upp och även träffade på en huggorm.

I norr Sonfjället, med Hovärken och Lofsdalen till höger.

Närmast Städjan ligger Nipfjället, som faktiskt är högre än Städjan trots att det ser mycket plattare ut.

På dess topp Molnet var det väldigt soligt idag!

Promenaden tillbaka anträddes, och denna ren verkade förvånad över att se oss komma spatserande.

Här hade vi gått ned.

Efter några kilometers vandring på fjällheden var det så dags att dyka ned mot parkeringen igen. Hej då till Städjan för den här gången.

Tillbaka i stugan blev det middag med ren-utsikt...

...och sedan blev det en tur till Burusjön! Här har vi stranden som gick att se från Städjans topp.

En vacker solnedgång fick vi också beskåda.

Jag klev ut i vattnet och fann snart att sjön är otroligt långgrund. När jag gått ut ett par hundra meter och fortfarande bara hade vatten till midjan gav jag upp och försökte simma så gott jag kunde utan att slå knäna i botten.

Fint med fjällen som reflekteras i den spegelblanka vattenytan.

Om man såg sjön från Städjan borde man även kunna se Städjan från sjön, och mycket riktigt tittade fjälltoppen fram mellan träden. Det var allt för denna dags äventyr i fjällvärlden!