Skillnad mellan versioner av "2019-08-02 Vålåsjöfjället"
Tommy (Diskussion | bidrag) |
Tommy (Diskussion | bidrag) m |
||
| Rad 1: | Rad 1: | ||
| − | Även om det inte blir något tur till huvuddelen av Lunndörrsfjällen i år bestämde jag och min pappa oss | + | Även om det inte blir något tur till huvuddelen av Lunndörrsfjällen i år bestämde jag och min pappa oss för att besöka Vålåsjöfjället i massivets utkant, som kan nås från väster. Först reste vi norrut förbi Ljungdalen och vidare på småvägarna mot samebyn Ljungris. Den sista halvmilen dit är det dock muskelkraft som gäller. |
https://tommy.enefalk.se/reportage/2019/2019-08-02/bild1.jpg | https://tommy.enefalk.se/reportage/2019/2019-08-02/bild1.jpg | ||
Versionen från 3 juli 2020 kl. 11.50
Även om det inte blir något tur till huvuddelen av Lunndörrsfjällen i år bestämde jag och min pappa oss för att besöka Vålåsjöfjället i massivets utkant, som kan nås från väster. Först reste vi norrut förbi Ljungdalen och vidare på småvägarna mot samebyn Ljungris. Den sista halvmilen dit är det dock muskelkraft som gäller.
Efter att ha passerat Ljungris och tagit oss uppför denna tämligen branta backe...
...var vi ute på fjällheden, där vi tog till höger vid öppningen i staketet och snart låste cyklarna.
Helags badade i sol idag med...
...liksom Sylarna.
Så småningom kunde vi beskåda Vålåsjön, som gett namn åt fjället vi ämnade besöka.
Efter att ha hoppat på stenar över Dunsjöån började vi gå uppför Vålåsjöfjällets sluttning.
Ingen dålig utsikt här heller. Speciellt roligt var det att man kunde få in Helagsfjället, Sylarna och Härjångsstöten på samma bild. Synd bara med alla flygplansavgaser som försämrar den annars så vackra naturupplevelsen.
Av de tre nämnda fjällen är det bara Härjångsstöten jag inte varit på, men ett besök där siktar jag på att göra förr eller senare.
Om jag inte misstar mig är det här Västra Bunnerstöten som jag och min pappa var på 2012. Det är nog det mest ödsliga fjäll jag varit på så här långt, och känslan av ensamhet var en upplevelse i sig.
Efter en del vandrande och fotande nalkades vi toppen på 1455 m.ö.h...
...varvid det blev ytterligare några utsiktsbilder.
Norrut ligger ett mindre pass vid namn Gråsjödörren...
...och det intilliggande fjället heter inte oväntat Gråsjöfjället.
Mot sydost ser man mest fjället man själv står på...
...men rakt i söder ligger ett lägre fjäll som heter Tjaakse.
Återfärden påbörjades, och snart korsade vi Dunsjöån igen. Fjället vi nyss kommit ned från syns i bakgrunden.
Nu ser Tjaakse lite högre ut...
...och det gör även Vålåsjöfjället.
Cyklarna hämtades och vi susade nedför backarna förbi Ljungris och vidare. I den här riktningen behövs det inte många tramptag.
När vi passerade över Flatruet fick det bli en tillbakablick mot området vi kommit från. Vålåsjöfjället syns ganska långt till vänster, bakom den snöiga bergsskrevan som heter Dunsjöfjällsskrevan.