Skillnad mellan versioner av "2018-02-19 Kilspåret och Slåttbäcksleden"
Tommy (Diskussion | bidrag) |
Tommy (Diskussion | bidrag) |
||
Rad 29: | Rad 29: | ||
http://tommy.enefalk.se/reportage/2018/02/19/bild8.jpg | http://tommy.enefalk.se/reportage/2018/02/19/bild8.jpg | ||
− | ...men på | + | ...men på Stor-Uckuvålen är det lite disigare. |
http://tommy.enefalk.se/reportage/2018/02/19/bild9.jpg | http://tommy.enefalk.se/reportage/2018/02/19/bild9.jpg |
Versionen från 25 november 2018 kl. 16.50
Den här dagen började jag och min pappa med att följa Blå spåret...
...bort till myren norr om Storfjäten.
Där fortsatte vi över den frusna sankmarken...
... och vidare på ett preparerat spår som heter Kilspåret. Det visade sig vara en riktigt trevlig väg som leder upp till Fonnvallen. Mycket bättre än skoterleden vi lufsade i häromdagen.
Här har vi tillryggalagt det brantaste partiet...
..och börjar få lite utsikt.
Fjätervålen är nästan framme...
...men på Stor-Uckuvålen är det lite disigare.
Där har vi Fonnvallen!
Enligt vinterledskartan skulle det även finnas en kryssmärkt led nedför sluttningen ännu längre norrut. Den heter Slåttbäcksleden och visade sig vara ospårad, så vi fick bana oss en egen väg i snön.
Dags att susa nedåt igen. På grund av lössnön fick man inte upp någon svindlande fart, så det var precis lagom för två amatöråkare med längdskidor på fötterna.
Nere vid myren igen...
...och därifrån blev det Blå spåret tillbaka till stugan.