Skillnad mellan versioner av "2018-08-10 Kalmar och Mariannelund"

Nuvarande version från 12 maj 2020 kl. 21.33

Efter att ha masat oss upp tidigt och lämnat Vadholmen tog vi oss den korta sträckan till Kalmar C. Även här är det Bergkvarabuss som kör stadstrafiken med MB Citaro, dock av nyare modell än de i Växjö.

Regiontrafiken domnieras av Scania Interlink från bl.a. Flexbuss...

...och Bergkvarabuss.

Här kom även en Setra från det sistnämnda företaget, på väg mot Öland.

En del ankommande bussar skyltade om redan när de stannade i backen ned mot terminalen, så det gällde att vara snabb med kameran för att få linjeskyltning på bilden.

På morgonen hade det varit ganska molnigt, men ganska snart klarnade det och vi fick en härligt solig förmiddag.

För ett tag sedan höll kåporna över gastankarna på att blåsa av på en av dessa Interlinkar när den körde över Ölandsbron. Nu har åtgärder vidtagits, men jag tycker ändå det ser lite märkligt ut att det är en glipa mellan kåporna och taket.

Blekingetrafiken har också en linje som angör Kalmar, nämligen 500 från Karlskrona. Här är det Bergkvarabuss 1253 som ska anträda färden tillbaka till sitt hemlän.

Vi träffade en trevlig bussförare, som dessutom hade en egen veteranbuss av märket Hino. Kul att man träffar på andra bussintresserade nästan oavsett vart man åker!

En översiktsbild över terminalen fick det också bli.

Vi hade väntat länge på att solen skulle komma upp så högt att vi kunde fota de avgående bussarna i sol redan inne på terminalen, och nu var det äntligen dags!

Att det är Bergkvarabuss som kör busslinjen till Bergkvara känns ju onekligen passande.

Den här bildvinkeln tyckte jag blev rätt bra, även om det är skugga på sidan av bussen.

Dags att fortsätta till nästa anhalt, så vi promenerade iväg från terminalen...

...och färdades därefter mot nordväst. När jag var barn hade min mormor sommarställe i Mariannelund, och Daniel gick med på att åka förbi där för att se hur det ser ut nu. Trots att 12 år har gått sedan mitt förra besök var det mesta sig likt, men en stor skillnad är att persontrafiken med rälsbuss tyvärr har lagts ned. Nu trafikeras Mariannelunds station bara av landsvägsbussar, samt godståg som emellanåt skramlar förbi.

Stationshuset tycks ha konverterats till ett kafé, som dock ligger tämligen avsides nu när inga tåg stannar här längre. Dessutom har huset målats om, förr i tiden var det ljusgult.

Här har man stått många gånger och spanat efter rälsbussarna, och faktiskt var det spårtrafik som intresserade mig mest när jag var riktigt liten. Jag minns en gång när rälsbussen var inställd och ersattes av vanlig buss, vilket gjorde mig väldigt besviken... Då tyckte jag inte vägbussar var intressanta alls, men det har ju onekligen ändrats på senare tid.

Någon enstaka gång hände det att det var tågmöte i Mariannelund, så att rälsbussen fick gå in på det överväxta spåret innanför perrongen. Det var stora händelser för en ung kollekivtrafikentusiast.

Efter dessa betraktelser tog vi oss till Mariannelunds centrum, där vi passade på att plåta några förbipasserande bussar. Mariannelund ligger i Jönköpings län men nära gränsen till Kalmar län, och därför ser man både JLT- och KLT-lackade bussar i trafiken. Här kommer en Setra tillhörande Nilsbuss på 325:an mot Västervik.

Uppenbarligen är Iveco/Irisbus ganska vanliga i dessa trakter, vilket jag inte kände till tidigare. Hjalmarssons Buss är det som ankommer här.

Ett par JLT-lackade Irisbussar fån Söne Trafik hade också vägarna förbi. Denna har inv.nr 652.

Vi tog oss tillbaka till stationen, eftersom jag gärna ville fota någon buss där också. Först anlände Söne 651...

...som inte skulle gå i linjetrafik därifrån. Avgången tillbaka mot Eksjö kördes istället av 657.

Efter detta hade vi en sista punkt på vårt program innan hemfärden, och det var att ta ett dopp i Fagersjön, där jag också har badat massor av gånger som liten.

Om man tar en kort promenad längs med sjön kommer man till järnvägen. Här ser vi i riktning mot Hultsfred...

...och här mot Mariannelund. Infarten till stationen ligger strax efter kurvan där signalen står. Om vi hade stått kvar lite längre hade vi dessutom kunnat fota ett förbipasserande godståg, men tyvärr var vi lite för snabba med att gå tillbaka.

Efter bad och fotande blev det slutligen hemresa via Vimmerby och Linköping mot Mälaröarna. Tredagarsutfärden gick fort i år, och nu väntar en dryg veckas slöande hemma innan det är dags att börja jobba!