Skillnad mellan versioner av "2014-07-16 Blåstöten"

Versionen från 8 december 2017 kl. 23.21

Som nämnt var den största utflykten vi planerade under den här fjällvistelsen att besöka Blåstötens topp. Väderprognosen för morgondagen lät inte alls bra, så om Blåstöten-turen skulle bli av var det idag det skulle ske. När vi gick upp på morgonen låg det ett kompakt molntäcke över fjälltopparna, men enligt prognosen skulle molnen lätta under dagen...

...så jag och min pappa gav oss av på våra cyklar och hoppades på det bästa.

Från Ljusnedal går en grusväg österut mot fjällmassivet, men eftersom det står en låst vägbom vid vägens början var vi tvungna att cykla. Efter ungefär 8 kilometers trampande var vi framme vid Ol-Jonsvallen, där vi låste cyklarna...

...och efter att jag hade glufsat i mig min lunch påbörjades promenaden på 9 kilometer mot toppen.

Nu var det betydligt soligare än när vi lämnade stugan.

Här valde vi en stig som gick snett bortåt till höger om skylten.

På vägen gick vi förbi ett par mindre vattensamlingar, och där bodde en ilsken fiskmås som mycket envetet försökte köra iväg oss. Den fortsatte att cirkla ovanför oss och tjattra ända tills vi var många hundratals meter från småsjöarna.

När vi äntligen hade sluppit fågeln kunde vi konstatera att Ånnfjället nu var helt molnfritt.

Blåstötens topp var dock ännu inte framme. Den är med sina 1332 m.ö.h. något högre än Ånnfjällets 1301 m.ö.h.

När vi passerade genom sankmarken som syns på bilderna ovan tog jag några fler bilder på Ånnfjället.

Till vår stora glädje började molnen lätta även på Blåstöten, så att toppen åtminstone ibland var synlig.

I sluttningen passerade vi en sjö som heter Ivarstjärnen.

Med tiden blev det allt mer solsken.

Här har vi höjt oss en bit över Ivarstjärnen, som syns längre ned.

Min pappa valde att gå i en båge åt vänster, medan jag klev rakt upp mot krönet...

...där det såg ut så här. Bara några få meter kvar...

...till toppen!

Lyckligtvis var molnkanten nu ovanför toppen, även om det inte var med stor marginal. Här ser man norrut mot Ljungdalen.

Av Helagsfjället syntes bara foten.

Här är sjön Messlingen...

...och byn med samma namn.

Öster därom syns Ruändan, som vi besökte några dagar tidigare.

Kanjonen Evagraven är lätt att se.

Vy österut från toppen.

Vindkraftverk i fjärran bakom Grundsjön.

Även Sonfjället hade lite solsken.

Så här ser det ut åt söder.

Från det här hållet kom vi. Bortom Ivarstjärnen, precis vid åsens krön, syns småsjöarna där den arga fiskmåsen bor.

I väster ligger som bekant Ånnfjället.

Efter fika och betraktande av utsikten blev det dags att återvända mot Ljusnedal.

Ivarstjärnen passerades igen.

Ånnfjället gör sig bra på bild, så det fick blir ytterligare ett par.

Vi klev vidare...

...och avlägsnade oss allt mer från Blåstöten.

Fiskmåsen blev inte glad av att se oss den här gången heller, och när vi hade blivit av med den tog vi en kortare rast...

...innan stigen gick ner i skogen mot Ol-Jonsvallen.

På sina håll var det riktigt blött, så jag var glad att jag hade tagit på mig vinterskorna.

Cyklarna hämtades, och i kvällsljuset anträdde vi den sista etappen...

...som gick tämligen fort eftersom det mest var nedförsbackar. Slutligen var vi tillbaka vid stugan, ungefär 8 timmar och 45 minuter efter att vi startade. Cyklarna fick vila på verandan medan vi gick in för att fylla på förråden med en rejäl middag.