Skillnad mellan versioner av "2010-08-03 Storvätteshågna"

Versionen från 10 februari 2020 kl. 20.55

Nu var det dags för en upprepning av 2007 års tur till Storvätteshågna, vilket delvis berodde på att det inte blev några bilder förra gången. Cyklarna gjordes i ordning...

...och färden anträddes. Här ska vi upp mot fjällheden.

Nio kilometer kvar.

Ganska snart blev det regn, vilket inte var vad vi hade hoppats på. Regnkläder åkte på, och färden fortsatte under gråa skyar.

Där borta ligger Svealands högsta fjäll, ännu är det långt dit.

Här ser man vidare norrut.

Ganska bra cykelväg. En aning stenigt, men det kan vara mycket värre.

Moln drog in över Storvätteshågna...

...men det var bara tillfälligt.

Till skillnad mot 2007 valde vi sommarleden, som går på broar över Foskan.

Här har man byggt en ny bro bredvid den gamla.

Efter den passagen blev det lunch i regnet.

Fortfarande riktigt grått väder.

Det skulle dock bli bättre. När vi började närma oss fjället lämnades cyklarna...

...och snart syntes revor i molntäcket.

Medan vi gick uppför var det tidivs riktigt härligt solsken!

Här är vi uppe på platån och skådar ut över Santesonstjärnen, som ligger precis vid toppen.

Den är för stor för att få med på en bild härifrån.

Där borta ligger toppen!

Äntligen framme! Som nämnt är detta Svealands högsta punkt, 1204 meter över havet.

Vi var inte ensamma där.

Intagande av matsäck och beskådande av utsikten vidtog.

Här har vi sjön Hävlingen.

Från toppen får man i alla fall med hela Santesonstjärnen. Efter denna bild påbörjades återfärden.

Här måste välja väg. Vi tog den vänstra.

Dit bort ska vi.

Till vänster Lillvätteshågna, och till höger Östra Barfredshågna. Vår färdväg går mellan dem, efter passage av Foskan som syns lite närmare i bild.

En återblick mot fjället vi var på.

Riktigt härligt väder nu. Så här ska det vara i fjällen.

Cyklarna väntade på oss...

...och med dem fortsatte vi bort från Storvätteshågna.

Här skiljer sig sommar- och vinterleden. Vi tog åt vänster igen.

Nu har vi kommit rätt långt...

...men det är en bra bit till stugan.

Den här lilla vattensamlingen var fin att ha i förgrunden.

Ner mot ån igen...

...och över broarna.

Här har vi kommit upp på andra sidan. Storvätteshågna ser avlägset ut igen.

Vi klev vidare upp mellan Lillvätteshågna och Östra Barfredshågna...

...men blickade ganska ofta bakåt.

Här har vi Lillvätteshågna.

Nu är vi uppe på den plana ytan mellan höjderna.

Lillvätteshågna igen...

...och Djupgravstöten.

Dags för den sista backen nedför fjället. Storvätteshågna är inte längre synligt bakom oss.

Tillbaka vid den här skylten. Bara en kilometer kvar, plus en kort bit på vägen till stugan.

Här cyklade vi många gånger 2007...

...och här cyklade jag ner en gång med halvt styre. Lite smågalet tycker jag i efterhand.

Snart var vi nere vid vägen igen...

...och strax därpå kunde vi parkera cyklarna vid stugan efter en avklarad tur till Storvätteshågna.