2020-08-21 Hörsne och Hesselby mm
Nu var nattens åskväder borta, och vi steg upp till en solig morgon på Furilden. När man har kommit till ett nytt övernattningsställe på eftermiddagen är det alltid kul att se hur lanskapet har förändrats nästa morgon. Ljuset är helt annorlunda och det är nästan som att man kan upptäcka samma plats en gång till.
Först på dagens utflyktsprogram stod att besöka fler naturreservat. Här har vi tagit oss till det närbelägna Lergravsviken...
...där det finns en stor portalformad rauk. Vi blev dock lite lurade av en turistbroschyr där det såg ut som att denna formation var del av en betydligt större klippa.
Vi fortsatte till S:t Olofsholm, där det bjöds på fler raukar...
...och en simmande snok.
Längst ut på udden finns ett häftigt "stengolv" som sluttar svagt ut i havet.
Där har man också utsikt mot skorstenarna i Slite, dit vi snart skulle bege oss...
...men först passade jag på att dokumentera gammal och ny vindkraft i samma bild.
Molnen drog in samtidigt som vi började dra oss söderut. I Slite gjorde vi ett lunchstopp, och konstaterade även att samhället kan beskrivas bra med ett enda ord: Slitet. Hur som helst hade även Bergkvarabuss 760 vägarna förbi och hamnade på bild.
Vi hade bestämt oss för resans sista övernattning skulle bli på samma ställe som den första, så därför sneddade vi över Gotland från nordost mot sydväst. Vi såg också till att undersöka ett tips om att en gammal buss från Uppsala skulle finnas i byn Hörsne, vilket visade sig stämma!
Bussen är av det kanadensiska märket Ontario och tillverkad 1998. Som synes hade den nummer 831 under sin aktiva tid i GUB.
Åtminstone bland bussförarna var dessa bussar måttligt populära, och de har fått namnet "näbbmöss" på grund av sitt utseende. Dekalerna på fronten och dörren anspelar säkerligen på detta, och de verkar ha funnits redan under tiden hos GUB.
Museijärnvägsstationen Hesselby råkade ligga längs vägen mot Klintehamn, så där fick det också bli ett stopp. Klockan var så mycket att sista tåget för dagen redan hade gått, men det var kul att bara gå runt på stationen och se sig om.
Här går banan vidare mot Roma. Gotland hade i början av 1900-talet ett ganska stort järnvägsnät, och Roma var en centralort eftersom sockerbetor behövde transporteras till ortens sockerbruk. Det som finns nu är bara den sträcka som har byggts upp på nytt mellan Roma och Hesselby.
Åt andra hållet gick järnvägen vidare mot Slite, men numera är det stopp innan den gamla korsningen med landsvägen. Att bygga en ny plankorsning skulle vara dyrt för museiföreningen, och därför lär detta nog inte bli av i närtid.
En vy över hela stationsområdet...
...innan vi åkte tillbaka till Klintehamn för att inta middag med utsikt mot Karlsöarna i skymning. En trevlig överraskning fick vi dessutom, för tvålflaskan och tältpinnarna som försvann efter första natten väntade på oss när vi kom fram! Trots att det hade gått två och ett halvt dygn såg de helt orörda ut och fanns kvar på precis de ställen där vi hade glömt dem. När cirkeln var sluten och de förlorade ägodelarna återfunna kunde vi nöjda slå oss till ro inför morgondagens hemresa.