2019-09-22 Banvallsvandring Rånäs-Knutby mm
Denna dag följde jag med Lokaltrafikintresserades Förbund (LTF) på en vandring längs den upprivna järnvägen mellan Rånäs och Knutby. För min del blev det en fullmatad helg i Roslagen, där lördagen tillbringades hos en pluggkompis vars föräldrar bor i området. Efter övernattning hos honom infann jag mig i Rimbo på söndagsmorgonen för vidare färd med 648:an. Jag hann också plåta stationshuset, som bl.a. upplyste mig om att jag var 56 km från Stockholm och 60 km från "Upsala".
I närheten står även en gammal signal kvar.
Därefter bordade jag 648:an tillsammans med övriga vandrare...
...och efter avstigning i Rånäs påbörjades promenaden. Även där finns stationshuset kvar, numera som bostadshus...
...och dessutom var ägaren hemma och visade en bild från när stationen invigdes 1884.
Vandringen fortsatte sedan norrut, tidvis i duggregn, längs med Gavel-Långsjön.
Här och var finns skyltar som minner om den tid då ångloken kom frustande genom skogen.
Vid byn Ålderbäcken fick vi gå en omväg eftersom järnvägsbron över Ålderkärrsån inte längre är kvar.
Där står en gammal banvaktsstuga...
...och intill den går det fortfarande att se hur järnvägen gick.
Här låg den saknade bron.
Norr om Ålderbäcken var det först lättvandrad väg...
...som med tiden smalnade av och blev en snårig stig, där man bitvis var tvungen att ta omvägar.
När vi hade korsat bilvägen vid Lilldal (i närheten av Ingeborgsby) blev vandringsvägen åter bredare, och denna minnesskylt påträffades.
Därefter väntade ytterligare några kilometer genom skogarna...
...innan vi till sist kom ut på asfaltsväg igen och nalkades gamla Knutby station.
Här syns plattformskanten med stationshuset i bakgrunden.
Det ska dock påpekas att stationen låg en bra bit utanför samhället Knutby, enligt vägskylten ca 3 km. Varför man byggde banan på det här sättet är för mig okänt, men även detta stationsläge innebar en ganska stor omväg på sträckan Rimbo-Uppsala. Kanske ansåg man att det hade blivit alltför långt att dra järnvägen genom centrala Knutby, och landade i denna kompromiss. Bakom vägskyltarna fortsatte järnvägen rakt framåt, och svängde så småningom västerut mot Faringe.
När järnhjulen inte längre rullar blev det gummihjul som fick ta oss vidare. LTF:arna åkte till Uppsala för att ta pendeltåget mot Stockholm...
...men jag var tvungen att ta mig tillbaka till Rimbo och bytte därför buss i Almunge. 806:an kördes av en mycket trevlig och fotointresserad chaufför, och efter ankomst till Åby vägskäl blev det en bild på den bussen också.
Den hade anslutning till 677:an mot Uppsala, men jag fick stå kvar eftersom jag skulle åt andra hållet.
När båda bussarna avgått, och molnen dessutom började lätta, kunde jag konstatera att det var en väldigt behaglig söndagseftermiddag att tillbringa vid en rondell i Roslagen.
Efter en stund var det dock dags att stiga på nästa buss...
...som tog mig tillbaka till Rimbo där mitt eget åkdon väntade.
Än var det dock inte slut på programmet, för när vi passerade Nobinas Rimbodepå med 648:an i förmiddags såg jag att det fanns en ny ofotograferad buss där! Nobina 3824, som tyvärr inte gick att få en bättre bild på än så här.
Inte heller efter detta var dagens program slut, för jag hade nämligen fått tips om att det skulle finnas en ombyggd veteranbuss i närheten av Abrahamsby. När man ändå är i krokarna är det lika bra att göra alla ärenden samtidigt, så därför bar det av på de slingriga småvägarna norr om Gottröra. Bussens utseende var något mer bedagat än jag trodde, men ägaren var trevlig och pratade gärna en stund om gamla bussar.
Till sist var det järnet hemåt som gällde, eftersom jag nu insett att det skulle bli en sen middag på grund av alla omvägar. Trots det kunde jag inte undvika att stanna en gång till när jag fick syn på ytterligare en veteranbuss öster om Märsta. Ursprungligen SJ 543, och nu tillhörande "Stiftelsen Internationellt Resursbes".
De här bilderna får bli slutpunkten för denna rejäla och trevliga runda i Roslagen!