Hoppa till: navigering, sök

2018-08-04 Klingforsen mm


Version från den 10 april 2019 kl. 11.50 av Tommy (Diskussion | bidrag)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)

Det är inte ens alla dagar man kommer på något bra fjäll att besöka, utan idag blev det istället en runda för att titta på några andra platser. Lokalinvånarna var ute på vägen idag också.

 

Vi åkte norrut längs 311:an och tog sedan av mot Lofsdalen. I närheten av Sörvattensvallarna går en nyanlagd, men mycket ojämn, grusväg rakt in i skogen åt söder. Den tycktes dessutom ha förlängts sedan vårt förra besök för ett år sedan. Huruvida det ska bli skogsavverkning, stugtomter eller något annat är oklart, men man har åtminstone fin fjällutsikt från en lokal höjd som vägen passerar över.

 

Den exploaterade Hovärken med skidbackar och diverse andra anordningar.

 

Sömlingshågna, sett från nordväst denna gång.

 

Vi åkte sedan vidare till ett område norr om Foskros som heter Eländesgraven. Detta är ett naturreservat som innehåller gammal skog, en djup ravin och ett antal sällsynta lavarter. Redan förra året var vi i krokarna, men åkte för långt och hittade aldrig någon större ravin.

Nu hade vi tittat noggrannare på kartan och kom dit vi hade tänkt, men vad vi inte visste var att det ligger ett renslakteri på samma ställe. Över området ligger en vidrig stank av ruttet kött som gör att man vill vända och åka därifrån omedelbart. Precis intill naturreservatets gräns finns det någon form av avstjälpningsplats för slaktrester, som tycks vara upphov till stanken. Inte nog med det, utan trots att platsen är inhägnad har vilda djur lyckats komma in och släpa iväg delar av de slaktade renarna! Det innebär att marken är full av blodiga skelettben, ibland även med kött- och pälsrester, som man måste navigera mellan om man mot bättre vetande försöker besöka naturreservatet. Även om namnet Eländesgraven förmodligen har ett annat ursprung är det väldigt passande, för detta är ett sällsynt eländigt ställe samt en sanitär olägenhet. Naturreservatets besöksvärde förloras helt av att ha den här typen av verksamhet som granne.

När vi närmade oss ravinen fick vi åtminstone se lite vacker skog, även om promenaden dit var allt annat än trevlig.

 

Här har vi ravinen. Den var ganska djup på sina ställen, vilket inte riktigt gick att återge på bild på ett bra.

 

 

Efter att ha kryssat oss tillbaka mellan kranierna skyndade vi oss iväg i riktning mot Idre, och gjorde så småningom ett till stopp vid Klingforsen.

 

Ser ut att vara ganska lite vatten i forsen i år, det har ju varit en väldigt varm och torr sommar. För ett år sedan var den lutande klippan till höger i bild täckt av vatten.

 

I Idre blev det ett sista uppehåll för påfyllning av matförrådet, och under tiden ankom även 396:an mot Grövelsjön! Bussen är Anders B. Erikssons Busstrafik 9599, som kommit från Älvdalen och ska fortsätta mot Svealands nordligaste fjällstation. För vår del fortsatte vi mot stugan i Gammelsätervallen när bussen var färdigdokumenterad.